Stavfelen

Sorry för alla tappade ord, skriver med S på mig, ett trött huvud och en jurists ögon då. Eller ja, skriver gör jag ju med ett finger via iphone men ni hänger med va?


Dagens BVC

Skrikig och trött dag idag men BVC-resultaten såg fina ut i alla fall. S väger nu 4855g och är 56cm lång. Det kanske inte är så konstigt om han har ont i magen och jag är lite trött alltså, 350g upp på en vecka och nästan ett kilo på 3 1/2. Men nu får han spurta, B gick upp 1,3kg första månaden. Han fixade också fixerablickentestet redan nu f.ö., sköterskan berömde och vi diskuterade kort vad som ska bli av detta fantastiska barn. Jag tänker mig kommer troligtvis bli Stålmannen när han blir stor- ett sådant syngeni! Några andra förslag där fixerad blick är viktigt? Jurister klarar sig att döma av glasögonfrekvensen på juristlinjen mycket bra utan någon större synförmåga.

To do i veckan: köpa minifom att kombinera med sempersdroppar. Börja med amningste. Börja träna på mjölkfri kost.

Imorgon kommer min mamma, ljuvligt! Fint väder ska vi få också. Jag visualiserar att D bär runt på kolikis medan vi dricker kaffe (eh, amningste för mig då) på balkongen. B sköter naturligtvis sig själv i sin lilla balkongpool.


Spontanitet: fail

Jag lanserade spontant (fem timmar innan) idén om sushimiddag vid havet efter att D slutat. Han hakade med viss tveksamhet på. 15 min där med två vilt skrikande barn innan jag spontant framlade motion om snar hemfärd. Den bifölls enhälligt. Vi sparar nu de galna upptågen (vi har fem min med bil till havet...) till semestern, eller åtminstone helgen.

Annars är jag vid liv, har haft fullt upp med växt- och tvåbarnskaoset men kände mig rätt on top idag (vilket bidrog till strapatsviljan) så förhoppningsvis ska det flyta på fint nu. S har haft allt från kolik till andnöd (ok, mamma, andas, läkaren har checkat honom, han var stabil vad hon kunde se) senaste veckan men Sempers magdroppar har långsamt kickat in.

Tur att de är så fina, de små liven, om än inte på topp mellan 16-18 men vem
är det?

Bildbevis. Från igår.


Balkongfix

Idag kommer barnens moster och broster ända från huvudstaden så vi inledde dagen med att handla lite. Ok, att det var specialerbjudande på jord bidrog också till uppdraget. Därefter tuppade vi alla av men samlade oss till slut. D och B åkte raskt till IKEA för inhandlande av kompensationskanan och jag har, under de tio min som S inte ätit eller sovit på mig, startat en tvätt och fixat lite med odlingarna. Vissa ska dödas, vissa ska avhärdas och vissa ska sås.

Det är mer än fullt här inne nu och den sega våren hjälper ju inte till direkt. Men nästa vecka ska åtminstone delar av tomatplantagen vara avhärdad och klar och aubergine, chili och mer tomater borde vara på god väg. Lite såhär ser det ut nu i tomatkaos och bland odlingar av tagetes, ruccola, ärter och morötter. Har även fin persilja och koriander därute som jag glömde att fotografera. Och här inne, ja, här finns som sagt alldeles för mycket...

 


Synkade kids och bebisshopping

Igår fick mina små älsklingar sova lunch i vagnen efter att vi köpt lite mer kläder till S. Han är ju så liten och smutsproducerande så garderoben räcker liksom inte till. Själv drack jag en cola på McD och surfade när de sov. Gårdagen var ganska mycket en lång huvudvärk och det var ljusglimten. Glammigt.

Idag har jag avstyrt kaoset något och nu sover de synkade barnen lunch. Vagnen är packad med mellanmål och bibliotekskortet i fickan, idag ska vi nämligen vara lite mer finkulturella och gå till bokahimlen (ja, boka heter det). Tvättar andra maskinen idag också. Var det någon som sa mother of the year?

Bilder från gårdagen:


S som i skriet

Till alla som undrat vad S står för. Skriet. Testar nu balkongsov, går sådär. B ska få en kana i komp. Jag ska få en kana till B i komp.


En till anledning till varför BB inte är något för mig:

Min man. Han är bättre på att ta hand om både mig och bebisen än alla sköterskor. Jag är väldigt glad över att institutionen BB finns och att den fungerar i princip som ett lyxhotell i resten av Sverige. Och framförallt är jag glad över det eftersom det finns så otroligt många män som knappt tar ut pappaledighet och än mindre vill befatta sig med blöjbyten (nej, det gäller säkert ingen som läser den här bloggen men tro mig, de finns- Försäkringskassan ville inte ens fastställa min mans SGI i förväg sist på grund av att alla pappor inte ens utnyttjar pappadagarna). (Här använder jag mig uppenbart av heteroparnormen exklusivt och den är ju inte heller direkt allomfattande).

Här hemma finns alltså någon som serverar mig vilken mat jag vill, tar bebisen när jag vill, fixar värktabletter och järntabletter och vilka tabletter jag än vill ha, byter lakan (jo, man får göra det själv på BB i Gbg) och tvättar, hämtar amningsnappar och purelansalvor och byter alla blöjor och låter mig sova oavsett tidpunkt på dygnet.

Så- i jämförelse med det var liksom BB ganska lamt. Och så är det ju den där lilla saken om att min man också vill vara med sitt barn och det inte riktigt blir samma mysstämning bakom ett draperi i en sjukhussal som hemma i soffan.

OBS: Det här är inget debattinlägg, det här är min personliga (och inte så roliga) upplevelse och jag vill alltså inte höra om hur bra alla andra har det utan bara skriva om hur jag upplevde BB där jag låg, 2010 och 2012. Troligtivs statistiskt orättvist, precis som alla skildringar om förlossningar och eftervård, men ändå min upplevelse.

BB- eftervård?

Mindre än ett dygn spenderade jag alltså på BB. På fyrsal (var dock bara tre mammor under min natt där). Förra gången hade vi eget rum eftersom förstagångsföräldrar ges prio till dem. Denna gång brydde jag mig inte, mest för att jag inte tyckte att det var särskilt lyxigt att ha ett eget rum utan ville åka hem snabbt både då och den här gången. Jag ifrågasätter nämligen starkt vad som är så vårdande för mamman med att ligga på BB. Och ännu mer efter den här upplevelsen.

1. Om man ligger på sal väcks man inte bara av sin egen bebis utan av de andras också.
2. Om man inte har pappan närvarande får man lösa toalettbesöken med bebisen i knäet för plastbaljan går inte in på toaletten. Toaletten är i sin tur delad vilket inte är sådär superbra ur infektionssynpunkt och nyförlösta mödrar är extra infektionskänsliga.
3. Man måste be om värktabletter (om man ej har med egna) som man ibland får på nåder.
4. Man får ta alla blöjbyten och skrik själv. Amningen har troligtvis inte kommit igång i den utsträckningen att bebisen blir mätt så det kan bli en del skrik.
5. Man får inte äta vad man vill, när man vill. Ganska dåligt om man just varit med om ett maratonlopp och dessutom ska ta hand om resultatet av det, som inte råkar vara en medalj utan en levande varelse.

Förra omgången chockades jag dessutom av "amningsvänligheten" som rådde som jag upplevde snarare störde än hjälpte min amning.

Nej, om det någon gång blir en nästa gång med nyfödd så kommer jag stå på mig och åka hem (den här gången var det så sent på kvällen när vi kom upp till BB, dessutom Valborg, att jag inte orkade haussa upp läkare som man var tvungen att beställa fram för att få bebisen undersökt).

Könad på BB

Åh, om jag kunde fått en tia varje gång någon frågat om han var en tjej, mötts av ett nej, det är en pojke som gillar rosa och sedan ändå fått honom benämnd som hon. Bara under efterförlossnings- och BB-tiden (som sträckte sig till mindre än ett dygn).



Det pågår någon slags galenskap därute, den saken är klar. Synd att S var tvungen att stå ut med en blå lapp på sin plastbalja där hans specifikation stod. Han har liksom en rosa fas nu, den bör man respektera.

Syskonkärleken

Ni är några som undrat hur B tagit detta med att få en lillebror och tja vad, kan jag säga- hon tar det med jämnmod. Klappar lite, gosar lite, tar på fötterna, ger napp, tar napp, vill ligga i hans mjuklift och sitta i hans sitter (det är ju förvisso hennes egentligen). Bearbetar inte ett smack med dockor, leker med Duplot hon fick i storasysterpresent istället.



Så, det går bra! Hon har självmant tagit initiativ till bokläsning vid amningsstunder så det är ju alldeles utmärkt. Annars äter S relativt fort så det ska nog inte bli några problem nästa vecka när vi ska klara oss utan pappan. Och Dora har ju inte flyttat härifrån, tack och lov.

Dagens BVC-resultat

Ett stycke välstädat hem, godkänd tomatgalenskap (vår trevliga barnsköterska tycker också om att odla, puh!) och för S del:

Fin hud (om än lite torr på fötterna).
Mycket spänstig (försökte vända sig från mage till rygg på vågen och lyckades sedan på skötbordet).
4260 gram i vikt.
37.5 i huvudmått.

Vikten var väl egentligen av störst intresse och den tickar alltså på fint, lite mer än 250 gram upp på nio dagar, skulle tro att han håller ganska jämna steg med B men vi lyckades inte lokalisera hennes bok just nu.



Lilla S den 5/5, något gulare men tjusig ändå. Allt matchar med rosa.


Rapport från bebisbubblan

Stort tack för alla grattis! Nu har vi hämtat oss ganska mycket, bestämt namn (sorry, de är alltid bara nämnda med förstabokstaven här, precis som jag och D), fått igång amningen bra, fixat på balkongen, lekt i lekparken, varit på Universeum och rastat barn och tvättat hundra maskiner tvätt. B är för tillfället och fröjdas på förskolan. Hon ska gå tre och en halv timme, tre dagar i veckan- för att få de pedagogiska momenten och äta lunch i grupp och jag får chansen att sova lite när S sover.

Och det undras om barnen är lika. Ja, det är de faktiskt! Lilla S är såklart smalare än storasyster så hans drag syns tydligare redan nu. Han är också mer tunn- och ljushårig än vad B var. Vidare tror jag att han kommer att få min ögonfärg, någon annan näsa än B och så har han pappans virvel i pannan och mer inåtriktade öron. Men annars- i princip samma bebis! Eller ja, S skriker väldigt mycket gällare, puh, hoppas det går över snart.




Lilla S, en vecka gammal.



Bebis-B, en och en halv månad gammal.



Lilla S, nyfödd.



Bebis-B, nyfödd.

Nu ska jag vila lite medan D städar för dagens BVC-besök. Alltså, vem kom på grejen med hembesök av BVC? Vilsamt? För vem? Jag promenerar hellre 200 meter till BVC och får bebisen vägd och mätt (B kan leka i lugna väntrummet med alla fina saker som hon aldrig vill lämna) än storstädar i bebis- och ettochetthalvtåringskaoset (nu är det förvisso mest D som städat men ändå). Well well, fint blir det åtminstone och det ska bli intressant att se hur han vuxit. Om han hade följt sin systers exempel hade han fötts idag! Bra att du inte gjorde det, S.

Ja, han är här!

Den 30 april klockan 12.01 bestämde lillebror sig äntligen för att titta ut. Jag hade då haft avstannande värkar både under lördag och söndag och var lagom frustrerad när jag gick och lade mig på söndagskvällen. Var på väg in på undersökning under söndagen men kände att det inte tjänade något till när förlossningen ej bedömde det som akut. Vid midnatt vaknade jag dock av värkar återigen och denna gång gjorde de mer ont.

Min första tanke när jag såg tiden var att det kanske skulle bli svårt att hålla ut till sex när B vaknar och det vore lämpligt att åka och lämna hos barnvakt. Samtidigt vågade jag inte tro att det skulle ta fart ordentligt, trots att det gjorde ondare än tidigare. Jag bestämde mig därför för att försöka vila så mycket som möjligt och helst sova i och med att natten innan varit tillräckligt sömnlös.

Sova fungerade dock dåligt, värkarna kom nu med cirka nio minuters mellanrum vilket inte var något särskilt tätt intervall i relation till lördagen och söndagens erfarenheter, men de gjorde för ont för att somna ifrån. Klockan tre-halvfyra ungefär bestämde jag mig för att ta ett bad och se vad som skulle hända. Värkar ska ju avstanna eller åtmistone förtunnas om de inte är på riktigt, om man tar ett bad. Vid fyra när jag gick upp hade de fortfarande inte avstannat och jag var tvungen att andas på ganska bra genom dem.

Jag gick därför upp igen kring femtiden och satte mig och klockade i soffan. Nu låg de på 6-7 minuter cirka vilket gjorde att jag tänkte att det blir perfekt att fundera på att åka vid sextiden när D och B vaknar. Kvart i sex fick jag dock ropa upp D och säga att det nog snart var dags och att jag behövde äta frukost (och de med). Under tiden han förberedde frukosten och B, under något virrigt tillstånd (han som hade fått sova så gott och allt!) ringde jag förlossningen. Värkarna kom då strax innan med fem minuters mellanrum och jag fick två värkar under telefonsamtalet så de höll med om att det var dags att åka in. Tack och lov hade det sjukhus vi ville till, lediga platser (det andra var fullbelagt).

Vi packade ihop oss och B och åkte till hennes farmor och farfar. Enkel överlämning av piggt och glatt barn- helt perfekt! Därefter for vi iväg mot förlossningen. Klockan sju-halvåtta ungefär var vi inne på ett rum. Därefter fick jag ligga med CTG, kände inget behov av smärtstillande utan det gick fortfarande fint att anda sig igenom. Värkarna avstannade något när vi kom in men tog snabbt fart igen.

Vid åttatiden undersöktes jag så och där konstaterades att förlossningen redan var ungefär halvvägs avklarad och att det skulle bli bebis under dagen. Helt otroligt, vägen dit var så mycket längre förra gången. Två timmar senare hade jag hunnit börja med lustgasen och få in tajmingen med den. Undersökningen visade att det bara var ungefär en tredjedel-två femtedelar kvar av förlossningen. Tyvärr råkade barnmorskan ha sönder hinnorna här vilket oftast gör att det går fortare därefter. Det var dock i det läget bara en tidsfråga innan det skulle hända ändå och jag tyckte fortfarande inte att det var några problem att hantera värkarna.

Barnmorskan lämnade dock knappt rummet därefter så jag förstod ju att hon tänkte att det snart var dags. Efter någon timme av mer intensiva värkar som dock ändå gick utmärkt att hantera, bad hon mig att lägga mig på sidan och pang så blev det verkligen intensivt. Jag klarade det dock men snabbt som attan fylldes rummet av två till medhjälpare och jag förstod att det verkligen var dags. 12.01 kom han så ut!

Allt gick bra och förlossningen var en walk in the park jämfört med förra. Nu är jag ännu mer övertygad om att förlossningssmärta kan kännas så otroligt olika och inser hur jobbig förra förlossningen var i jämförelse med förra. Troligtvis på grund av igångsättningsdroppet i kombination med att vara förstagångsföderska och att hon var så stor. För ja, detta barn är ju en plutt i jämförelse.

3995g tung och 53 cm lång!




 


Hoppas ni också hade en fin Valborg! Nu är vi hemma och matar och byter blöjor och sover och myser. B har börjat närma sig honom allt mer idag och klappar så fint så. Vi tar det lugnt och jag kommer nog inte hinna sitta så mycket framför datorn de kommande dagarna åtminstone.

Nu är det matningsdags igen, hörs snart!

En dag kvar!

Imorgon är det dags för bebisen att födas om man ska tror rutinultraljudet. Och ja, vad kan jag säga, alla symptom man kan ha som förebådar födsel, utom att vattnet gått, finns på plats. Till och med en läkare har bedömt att jag troligtvis inte skulle behöva en ny tid hos henne en vecka senare, i torsdags. Men mina barn är envisa små liv som utmanar vetenskapen redan som ofödda. Så vi får väl se. Nu ska vi hursomhelst till lekparken utanför och ta hand om flicka, 14500 g, blå ögon och mycket mellanblont hår.

Fredagsmiddag

Förra fredagen lagade jag en massa gott till middag. Det känns liksom snäppet roligare att laga mat nu när tiden finns. Hoppas verkligen hinna baka mycket bröd själv nu när jag ska vara ledig ett tag. Focacciareceptet på dinkelmjölpaketet rekommenderas varmt- minimalt med jobb och maximalt gott!





Focaccia som sagt.





Couscous med pressad citron och lime samt gurka och fetaost. Crème fraiche med vitlöksklyfta ipressad.





Kycklingfiléer marinerade i soja, vitlök och lite allt möjligt. Borde haft ännu mer kryddor- honung till exempel. Note to self.

26-årig stayatworkmum till Baby B, född 13 augusti 2010. Gravid med tvåan som kommer i april/maj (troligtvis maj). Gift med D sedan augusti 2009. Jobbar, reser, pussar på bebis och pratar politik så ofta jag hinner. Dricker kaffe istället för att sova.



bloglovin
RSS 2.0